Syftet med denna uppsats är att diskutera några av de minnespraktiker i efterdiktaturens Argentina som behandlar det kollektiva minnet av det Smutsiga Kriget och de som blev utsatta för tvångsförsvinnande. Praktikerna som studerats är Madres de Plaza de Mayo, minnesplatser upprättade i före detta fångläger och Parque de la Memoria. Uppsatsen anknyter till ett teoretiskt ramverk för kollektivt minne och kollektivt trauma, minnesmuseer och materiell kultur. Studien har utformats som en fallstudie. Materialet består av observationer, intervjuer och fotografier insamlade under fältarbete i Argentina 2017. Madres de Plaza de Mayo analyserades genom att använda teorier om lieux de mémoire framförda av Pierre Nora och minnesceremonier framförda av Paul Connerton. Minnesplatserna studerades utifrån ett minnesmuseumsperspektiv med hjälp av teorier av Paul Williams. Parque de la Memoria studerades utifrån teorier om krigsmonument framförda av Jay Williams. Madres de Plaza de Mayo kan förstås som lieu de mémoire eftersom de i sina artikulationer och aktioner är materiella, symboliska och funktionella. Genom dem bevaras de försvunna vid liv. Minnesplatserna presenterar ett mer ambivalent narrativ som placerar de försvunna i limbo. Parque de la Memoria är en plats för sorg och för att offentligt hedra dem som föll offer under det Smutsiga Kriget. Kontexten som dessa praktiker befinner sig i är komplex och de olika praktikerna uttrycker tre olika narrativ över de försvunna, som sträcker över spektrumet från liv till död. Detta är en tvåårig mastersuppsats i ämnet musei- och kulturarvsvetenskap The purpose of this thesis is to discuss some of the memory-practices in post-dictatorial Argentina regarding the collective memory of the Dirty War and the people who were objects of forced disappearances. The practices studied are Madres de Plaza de Mayo, sites of memory established in former centres of detention and Parque de la Memoria. The thesis draws upon the theoretical framework of collective memory and collective trauma, memorial museums and material culture. The study was formed as a case study. The materials are observations, interviews and photographs, and were gathered through field work in Argentina in 2017. The Madres de Plaza de Mayo were analysed using theories on lieux de mémoire brought forward by Pierre Nora and commemoration ceremonies brought forward by Paul Connerton. The sites of memory were studied out of the perspective on memorial museums by Paul Williams. Parque de la Memoria was studied with theories on war memorials by Jay Winter. The Madres de Plaza de Mayo can be interpreted as lieu de mémoire due to their material, symbolic and functional dimensions. Through them, the disappeared are alive. The sites of memory present an ambivalent narrative. The narrative of the disappeared is that of a state of limbo. Parque de la Memoria is a park of mourning, placing the disappeared in a narrative of death. The situation of memory-practices in post-dictatorial Argentina is complex and the practices articulates three different narratives of the disappeared, ranging from life to death. This is a two-year master’s thesis in Museum and Cultural Heritage Studies