• Digital Humanities and Cultural Heritage
• Other research productsclose
• SE close

The Swedish plan- and construction law contains provisions concerning the cultural environment and its protection. These provisions are rather difficult to interpret as they refer to diffuse concepts such as caution and distortion. An opportunity to understand what is actually meant by these concepts is to study how they have been interpreted in court cases. In this study 32 legal cases have been examined. All legal cases refer to building permits that have been appealed to the Land and Environment Court of Appeal of Sweden. The study focuses on cases where the prohibition on distortion and/or the precautionary requirement have been applicable. It is concluded that the values that are perceived as worthy of protection according to the results from the studied cases are buildings built before the 20th century. The proportion of outcomes in favour of the cultural-historical value is highest in the case of one- and two-dwelling buildings. Changes to windows and balconies are the building permit measures that are most often appealed. The protection provisions in the detailed development plans can be considered a strong protection. However, it does not seem to have any major impact on the outcome whether the buildings are located within areas of national interest for the purposes of conservation of the cultural environment, or not. In this study, the concept of sustainability refers, on the one hand, to ensuring that culturally valuable buildings are protected and preserved for current and future generations, and on the other hand, to ensure that existing buildings are carefully cared for with the aim of reducing resource consumption. In order to achieve optimal results in such measures, antiquarian skills are often needed. Uppsats för avläggande av filosofie kandidatexamen med huvudområdet kulturvård med inriktning mot bebyggelseantikvarisk verksamhet 2021, 180 hp Grundnivå 2021:18

Herrgårdsnytt är ett nyhetsbrev som har skickats ut sedan september 2012 och innehåller information om konferenser, nya forskningsprojekt, böcker, artiklar, utställningar eller annat som bidrar till kunskapsuppbyggnaden om slott och herrgårdar.

May-Britt Öhman Gulldal sielov, mihá ja gievrra Tal vid Minnesdag - svensk samepolitik får inte glömmas, 29 oktober 2022, 14.00-17.00, Biograf Zita, Stockholm. Arrangörer: Amnesty SápmiCentrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Uppsala universitetSameföreningen i Stockholm --- Gulldal sielov, mihá ja gievrra Gut duosstel álggusittjat Ja bälos gieladimev Ane dal gielav, divna tjoavdá dån Känn efter i själen, stolt och stark Den som vågar säga något Försvarar den stumme Så använd rösten, och gör oss alla fria. Buoris, terve, hej, Inledningsorden kommer från Mio Neggas, fina och starka popsång på lulesamiska, från 2013, Miha ja gievrra, Stolt och stark. Nu i höst, har jag börjat lära mig lulesamiska, morfars språk. Jag tar tillbaka det som skulle raderas ut. Denna Minnesdag sammanfaller ju med giellavahkko, språkveckan, etablerad 2019, under Förenta nationernas urfolksspråkår. Jag heter May-Britt Öhman, jag är skogssame, och lulesame, från Lule älvdal, och har även tornedalsk härkomst. Idag representerar jag Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, Cemfor, vid Uppsala universitet, medarrangör till denna minnesdag, genom finansiering från ett forskningsprojekt; Sijddaj máhttsat betyder "kommer hem" på lulesamiska, med stöd av Vetenskapsrådet. Jag är docent i miljöhistoria, och verksam som forskare vid CEMFOR. Jag är också gäst biträdande professor i historia vid Luleå tekniska universitet. I år är det alltså precis ett hundra år sedan Statens institut för rasbiologi öppnade. Beslutet togs av en enig svensk Riksdag, året innan, 1921. Det vill säga det år då vi brukar säga att det blev demokrati i Sverige. Rasismen och rasbiologin, diskrimineringen av samer, och av de som då kallades ”finnar”, dagens tornedalingar, kväner och lantalaiset, var direkt knuten till övertagandet och kontrollen av de samiska territorierna – de marker som samer hade ägt, vårdat och skattat för i flera hundra år, skattelanden. Sveriges elit, makthavarna, var inte framgångsrika i kolonisationen runtom i världen. Istället vände man blicken norrut, från 1500-talet. Från att ha varit respekterade och viktiga partner, blev samer nu undanträngda, deporterade eller assimilerade, och markerna lade statsmakten beslag på genom olika tillvägagångssätt. Och började exploatera och förstöra utan hänsyn till människor, djur och natur. Omkring 1840 argumenterade Anders Retzius, professor i anatomi, vid Karolinska institutet, för att människor kunde delas in i raser utifrån formen på deras skallar- ”kortskallar” respektive ”långskallar”. De långskalliga menade han var högre stående. Detta framfördes under några decennier som en vetenskaplig sanning. Det ”nordiska folket” var långskallar, högre stående. Även andra verktyg användes. Såsom försvenskningen – att alla skulle tala svenska, och att vi skulle glömma våra språk, de många olika samiska språken, och meänkieli. Men varför skulle Sverige, som under några hundra år varit ett imperium, stormakt, där det var en självklarhet med många olika språk och kulturer, där franska var kungamaktens språk, varför skulle vi alla nu bli enbart ”svenskar”? Jo, 1809 förlorade Sverige Finland till Ryssland. Hela östra halvan av Sverige försvann. Mindre än hundra år senare sa Norge tack och adjö, 1905 ville Norge inte längre vara i union med Sverige. Sveriges tid som stormakt var nu definitivt över. Det var svåra slag för självkänslan för maktens innehavare. Och det medförde rädsla att förlora ännu mer. För samtidigt pågick industrialiseringen – där tillgång till skog, malm, och snart även vattenkraft, de stora älvarna i norr – var av avgörande betydelse för ett då fattigt Sverige. De människor som lever i områden med rikliga naturresurser framhölls, som lägre stående, och i behov av styrning och kontroll, - och en berättelse om att det var för nationens bästa, och för deras eget bästa, etablerades. Men, att det inte var för dessa människors eget bästa, det var och är ännu idag uppenbart. För resurserna, vinsterna, stannade aldrig där de togs ifrån, utan fördes till centrum, till Stockholm, då som idag. Och de områden de tagits från blev och är ännu idag, fattiga. Och drabbade av allvarlig miljöförstöring. Rasism var – och är - ett verktyg för att ta kontroll över naturresurser. Utradering av språk är ett verktyg för kontroll. Och, har medfört och medför än idag, fattigdom. Och miljöförstöring. Rasbiologiska institutet upphörde 1959. Verksamheten flyttades över till Institutionen för medicinsk genetik, vid Uppsala universitet. Rasbiologiska institutets dokument och de tusentals bilder som tagits, flyttades över till Uppsala universitetsbibliotek. Med Vetenskapen som alibi samlades även mänskliga kvarlevor in, och flera av dessa ligger ännu kvar i lådor, hos Uppsala universitet, men även på andra statliga myndigheter –institutioner – runtom i Sverige. Förenta Nationerna etablerades, och världens nationer har där gemensamt antagit ett stort antal konventioner och deklarationer, där man tar avstånd från rasism,- där mångkultur, respekt för olikhet framhålls – för vi har lärt oss, den hårda vägen, att rasism och diskriminering, leder in på farliga vägar, och till fattigdom. Vi behöver istället arbeta tillsammans, för samhörighet, respekt, kärlek, för olika kulturer, för mångfalden, för samhällets bästa – allas bästa. För långsiktig hållbarhet. Universiteten, lärosätena, har här en oerhört viktig roll, där utbildar sig idag alla som ska bli lärare, tjänstemän på olika nivåer, jurister, ja - väldigt många yrkesgrupper, här bedrivs även viktig forskning, som kan främja samhällets utveckling. Uppsala universitet har tagit ett oerhört viktigt steg i etablerandet av Centrum för mångvetenskaplig forskning om rasism, CEMFOR, för fem år sedan. Men det kan inte bara vara Uppsala universitet och CEMFOR, som gör detta arbete, eller andra enstaka institutioner, forskningsprojekt, enstaka engagerade forskare och universitetslärare. Alla universitet behöver engagera sig, och forskningsmedel tillskjutas, och kunskaperna bli en självklar del i all utbildning – ochvytterst ansvarig för att detta ska kunna ske är Sveriges lagstiftare, Riksdagen tillsammans med regeringen. Det är ju där som besluten tas över de skattemedel som samlas in, där en väldigt stor del kommer från de naturresurser som tas från samiska territorier, från de stulna markerna. Jag vill varmt tacka alla er som medverkar idag, som framför perspektiv och insikter, och tack till alla som lyssnar och som vill samverka för att minnas, utmana, förändra. Du och jag, vi har alla viktigt arbete att utföra. Gulldal sielov, mihá ja gievrra Känn efter i själen, stolt och stark Ane dal gielav, divna tjoavdá dån Så använd rösten, och gör oss alla fria. Gijtto, kiitos, tack! "Sijddaj máhttsat betyder "kommer hem" på lulesamiska, Vetenskapsrådet Dnr 2021-03080

ABSTRACT This thesis describes the investigation carried out during the development of guidelines for dendrochronological sampling in listed church buildings in Sweden. Dendrochronology is a dating method of historic timber and wood material developed during the 20th century and applied in building archaeology in Sweden since the 1970s. Recent years the way the method is being used have gotten more and more criticised from the heritage sector. Heritage officers in Church of Sweden and buildings researchers argue that a non-functional practise in this filed is problematic. The main problem areas pointed out are over sampling and non-functional systems for archiving samples and communicating results. This together have led to the situation that medieval churches today are being sampled once again. Often in the same timber as previous, because the old samples are not traceable for re-analyse. There is also a low awareness about the international charters and principles concerning how work is supposed to be carried out in heritage buildings. This thesis investigates these problems, and how they have evolved, by describing the different theoretical contexts for heritage preservation, the Swedish Heritage conservation act and the general aspects of dendrochronology today in listed church buildings. The development of non-invasive sampling methods is promoted and discussed. Thru a literature review and a comparison with six guidelines for dendrochronological sampling, a study of the application of the method in buildings is presented. The investigation points out important aspects to stress in a guideline. They are: an initial building historical investigation, the competences of the samplers, to investigate if non-invasive methods can be used instead, the importance of archiving the samples in public accessible archives and finally to scientifically publish results and data. The author concludes that a new sub-division in dendrochronology needs to be developed for heritage buildings, and suggests that it could be called heritage dendro. Uppsats för avläggande av filosofie masterexamen med huvudområdet kulturvård 2021, 60 hp Avancerad nivå 2021:24

The objective of this thesis is to create a Natural Language Processing Model for the Maltese Language. The ultimate goal is that the model would be able to recognise syntactical features, that is the linguistic features and the relationship of a sequence of words, in Maltese. The performance and accuracy of the Maltese model is compared with the models of languages that have great influence on the Maltese language. The results outputted by the dependency parser were linguistically analysed to provide in depth analysis of the results outputted during training and testing. The model is tested on unseen text to provide a further understanding of the level of accuracy of the machine learning algorithm. For this syntax annotator, the model created is trained on manually annotated data and then the output is syntax data that is processed by the dependency parser and part-of- speech tagger. This model is made using the Python package spaCy. Since every language is unique, the linguistic rules are evaluated, to teach the model the rules of the language being researched. The MUDTv1 corpus developed by Slavomír Céplö for his Phd Thesis is used to train this model. The results show that the Maltese syntax model had a 91% part-of-speech tag accuracy, 74% unlabelled attachment score and 66% labelled attachment score. The model is further tested on unseen non-annotated text, the tag accuracy is 75% and the tokeniser accuracy is 99%.

Even though Sweden has been one of the leading countries in the development of nearsurface geophysics instrumentation and practices, geophysical surveys in archaeology are not commonly used in Sweden. However, it is becoming increasingly popular, especially the use of ground-penetrating radar and metal detectors. Therefore, it is of great interest to investigate the usability of other geophysical methods for accurately describing the archaeological potential. This study aims at comparing resistivity and magnetic gradiometry to previous ground-penetrating radar measurements and archaeological excavations. The study area is located in Lödöse, South-West Sweden, which was once one of the most important cities in medieval Sweden. The surveys were made over the Monastery Hill, where a Dominican monastery and an older church are located beneath the surface. This study is showing that clearer images are given from the GPR measurements, but additional features can be seen in the resistivity results. The magnetic gradiometry does not show any structures that can easily be compared to the GPR and resistivity but shows another structure that does not appear in the other two surveys. The resistivity and gradiometry surveys are also used to interpret the material of the archaeological features as well as the surrounding geology. All in all, the different methods have different pros and cons and illuminate different archaeological features in the subsurface. Used together, they can give an unsurpassed information source, short of excavation only.

Near-surface geophysics is a well established method for mapping the geological conditions in the subsurface. The use of geophysics is also a commonly used method in archaeological surveys, although traditionally not as much in Sweden. Ground-penetrating radar (GPR) is however gaining more popularity and is arguably the most used method in archaeology due to the amount of data that can be gathered in a short amount of time and with little effort. This study was done mostly with GPR together with a resistivity and induced polarization (IP) survey with the aim to compare the methods with each other. Data gathered with the GPR can be visualised in 2D and 3D and it is therefore of great interest to compare these data forms. The study area is located in Lödöse, SW Sweden, which was one of the most important cities in medieval Sweden. The survey presented in this thesis was done over the former courtyard and outer bailey of a castle with a triple moat system once called Lödösehus. Today there are no visible remains of this castle and only a small part of the outer bailey has been excavated. The 3D GPR data showed previously excavated structures along with two larger, previously undiscovered structures. The 2D GPR data showed reflections from two of the moats and identified anomalies in the 3D data as postholes and structures. The resistivity survey potentially identified an unexcavated moat and showed that the top 5 meters of the soil has unusually high resistivity values for clay. This indicates a high degree of leaching of salts or thick deposits of anthropogenic waste which could explain the exceptional penetration depth with the GPR in an area of clay. The IP survey showed an area of electrical chargeability in connection to the potential moat that was found in the resistivity survey, indicating the possibility of metallic objects in the area. This study has greatly increased the archaeological knowledge of Lödösehus and provides exact locations of previously excavated structures. Furthermore, new areas of interest have been identified for future excavation in order to learn more about the history of one of the largest cities in medieval Sweden.

There are many places in Sweden with the prefix ‘bride’ in their name. Oftentimes there are legends associated with these places. The legends often involve a bride who died, or a bridal procession where turmoil erupted resulting in the death of one or more members of the party. One such place is Brudfjället (the ‘Bride Mountain’ direct translation) in Dalsland, Sweden, which is also surrounded by a legend of a deceased bride. This essay investigates the cultural heritage related to Brudfjället in Dalsland, as well as if, and how, place names with the prefix ‘Bride’ and their narrative has a place making function. The investigation is performed partly through a questionnaire study and partly through archive studies. It is found that place names with the prefix ‘Bride’ in general, and the place name Brudfjället in particular, has a place making function for those who already know the place. This phenomenon occurs through the place’s narrative which gives an explanation to the place’s name. Uppsats för avläggande av filosofie masterexamen med huvudområdet kulturvård 2019, 30 hp Avancerad nivå 2019:02