• Digital Humanities and Cultural Heritage
• Publicationsclose
• Research dataclose
• 2019-2023close
• SE close
• RO close
• Publikationer från Umeå universitet close
• Lund University Publications close
• Digital Humanities and Cultural Heritage close

School in the shadow: Private education in Stockholm 1735. During the early eighteenth century, private education was a more significant sector of the educational market than was public education, regarding the number of students and teachers, the presence of female students and teachers, the social background of the students, and the introduction of a more diverse and modern curriculum. Hitherto, little has been known of the actual scope or general conditions of private education, which has been over-shadowed by studies of public education. The article maps private education through the Stockholm Church Consistory’s (Stockholms stads konsistorium) thorough inventory of private teachers in the capital of Sweden during 1734–36, providing information of both suppliers and consumers within the private sector of the educational market, as well as of the practice and functions of private education in early modern time.

This article considers colonial rhetoric manifested in representations of early settlement in the mining town of Kiruna in northernmost Sweden. Kiruna was founded more than 100 years ago by the LKAB Company with its centre the prosperous mine on Sami land. Continued iron ore mining has made it necessary to relocate the town centre a few kilometres north-east of its original location to ensure the safety of the people. The ongoing process of the town’s transformation due to industrial expansion has given rise to the creation of a memorial park between the town and the mine, in which two historical photographs have been erected on huge concrete blocks. For the Swedish Sami, the indigenous people, the transformation means further exploitation of their reindeer grazing lands and forced adaption to industrial expansion. The historical photographs in the memorial park fit into narratives of colonial expansion and exploration that represent the town’s colonial past. Both pictures are connected to colonial, racialised and gendered space during the early days of industrial colonialism. The context has been set by discussions about what Kiruna “is”, and how it originated. My aim is to study the role of collective memory in mediating a colonial past, by exploring the representations that are connected to and evoked by these pictures. In this progressive transformation of the town, what do these photographic memorials represent in relation to space? What are the values made visible in these photographs? I also discuss the ways in which Kiruna’s history becomes manifested in the town’s transformation and the use of history in urban planning. I argue that, in addressing the colonial history of Kiruna, it is timely to reconsider how memories of a town are communicated into the future by references to the past. I also claim that memory, history, and remembrance and forgetting are represented in this process of history-making and that they intersect gender, class and ethnicity.

En ofta förbisedd aspekt inom den historiska forskningen om folkmord och extrema beteenden är den japanska fanatismen under andra världskriget. Denna studie syftar på att analysera och utvärdera kausaliteten mellan Japans historia och deras uppträdande under kriget genom en holistisk och tvärvetenskaplig lins av kulturhistoria, psykohistoria och socialpsykologi. Källmaterialet var en sammansmältning av väster- och österländsk historieforskning om kejserliga Japan, men även till en viss del om Tyskland under det Tredje Riket, där mycket av tidigare förövarforskning har genomförts för att försöka förklara Förintelsen och Nazisternas utrotningspolitik. I kombination med socialpsykologiska teorier, ramar, studier och forskning om lydnadspsykologi, konformitet och kollektivism, syftet var att förklara varför ett land med en lång historia av strikta heders- och stolthetskoder, kunde transformeras till en militaristisk krigsmaskin som begick fruktansvärda brott mot mänskligheten och krigsbrott under 1930- och 40-talet. Resultatet visar en kombination av en lång historia av strikta hierarkier, Konfuciansk- och Zen-konformitet, kollektivism, socialisation, enkulturering, familism, auktoritetsbias, samt en livslång indoktrinering av den japanska befolkningen, förenade med ett metanarrativ och mythistoria om kejsarens gudomliga ursprung, den japanska Yamato-rasens unikhet och överlägsenhet, ledde till den visade fanatismen. Sammanparat med Japans ”heliga uppdrag” att befria det koloniserade Ostasien från det uppfattade hotet från Västs imperialister ledde till många av de handlingarna utförda av Japanerna och dissonansen mellan deras inbillade välvilja och verklighetens avskyvärda handlingar. Indoktrineringen i det japanska skolsystemet och militärskolorna, omtolkningen av Bushidō till ”döden är lättare än en fjäder” och ”döden före vanära”, många japaner var så indoktrinerade att blind lydnad följde utan att ifrågasätta, inklusive befallningar från deras överordnade som utgjorde krigsbrott då deindivideringsprocessen hade slutförts. Detta ledde till en hel nation som var villig att offra sig själva för att stoppa de annalkande Allierade. Många kollektivistiska samhällen betonar samhällelig harmoni, sammanhållning och enhetlighet, därav tidsandan blev de föreskrivna normerna och värden, inklusive hotet och den påföljande dehumaniseringen av Väst, den upplevda resursnöden och levnadsutrymme, samt den efterkrigstida offermentaliteten och rationaliseringen av föregående beteenden.